Din mamma..?
- Hon är död, ja.

Död. Vad är det för ord. Är det verkligen så jag beskriver min mamma nu. Död. Är min mamma död. Hur säger man? Min mamma gick bort. "Jaha dit till soffan" - Nej, bort till himlen. Hon är, död.
Meningen som har fastnat i mitt huvud och upprepas om och om igen. Är min mamma verkligen död.
Död. Vad är det för ord. Död. Kommer aldrig åter. Död. Vem fan kom på det värdelösa skitsnacket.

Mammor ska inte dö. Min mamma skulle inte dö. Jo det skulle hon. Men inte 50 år tidigare än vad hon borde.
Jag önskar att allt det här vore en dröm. Att bara nypa sig i armen och vakna ur en hemsk mardröm och kvar är min mamma. Kvar är 11 åriga jag, år 2007, påsk. Där mamma och pappa kommer hem från sjukhuset och berättar att det var inte cancer, det var en godartad cysta. 

 

Cancer. Vad är det för något? Död. Vad är det för något?
Det enda jag vet är att cancer dödar och döden dödar de som förlorat någon i cancer. Och att jag 16 år, upplevt för mycket av båda två. 
Att den här smärtan av saknad dödar mig. Varför ska man fortsätta leva, när man inte har någonting att leva för.
Kvinnan som gav mig livet är död. En del av mig är död. Borta. Föralltid.

Att mitt liv består av, saknad. Tårar. Skola. Sova. Tårar. Saknad. Smärta. Varför lever man? Till vilken nytta.
Den käraste delen av mig är borta. Den försvann som vinden. Lämnade mig kvar här med ärr och ett ilande hjärta. 
Död, vadfan är det.
Att få krama om min mamma. Att känna henne och se henne.
Det är min mamma, hon kan inte vara borta. Hon är inte död. Det är inte så det går till. MAMMOR DÖR INTE.

Den här smärtan jag har varenda dag orkar jag snart inte bara runt på längre. Jag trivs inte med den jag är idag. Jag trivs inte med någonting utan mamma. Att jag inte klarar av att kolla på bilder på henne utan att det ilar i hela kroppen. Klumpen i magen blir större för varje dag och jag vet inte vars jag ska ta vägen.
Jag mår så dåligt.

Nyårsafton. Då ska du och jag Hanna, min finaste vän. Bli så medvetslösa att vi ser min mamma. 
Vi ska ha så jävla kul för livet är meningslöst och det finns ingenting. Vem bryr sig.

Det här med gymnasieval för alla 97or nu verkar så spännande. Ångrar lite att jag inte gick om nian för att sedan kunna välja det programmet jag verkligen ville gå. Antar att man helt enkelt får gilla läget. Att veta varför min mattelärare gav mig underkänt trots att jag haft godkänt alla andra terminer. Ändå ingenting jag kan göra åt. 
Tackar och bockar att jag endast behöver ha matte med iv. Jag fick den möjligheten att gå Vård och omsorgsprogrammet. Nu halvvägs in på första året börjar jag känna att det här är inte programmet för mig. Det är ett superbra program, super lärare och helt ok klass. Men känns ändå som att det inte är rätt, för det här var ingenting jag ville gå. Hade det inte på listan överhuvudtaget och jag har ångest varje dag jag måste gå till skolan. 

Söndag är det och vi packar för fullt här hemma, och städar. Imorgon går några flyttlådor till nya huset. Vi har så fullt upp denna vecka så vi får flytta dit saker redan nu medan ägaren bor kvar så att det ska gå smidigt och snabbt. Nåja, ingen nytta gjord idag och det blir nog en kväll med filmmys och godis. Bra uppladdning, 7 daaagar kvaar! 

 

 

Har spenderat denna helg med världens finaste Hanna och Niklas. Har väl sisådär gått upp ett halvt ton, fetton. Vi har sett på gamla julkalendrar och lekt med Diesel. Iaf så är det nu endast åtta dagar till vi flyttar till Norra. Och jag är mätt efter pizzan. Beställer julklappar åt alla för att jag är nog för lat för att gå på stan och köpa klappisar.

 

      

Mycket har hänt på det senaste halvåret jag inte uppdaterad någonstans. Mycket har hänt sen jag senast skrev på den här blocket, över ett år sedan. 
Jag har hunnit få en privplats på omvårdnadsprogrammet, vilket är en skräll när sjukhus skrämmer mig och människokroppen. Jag har varit kär, även mått dåligt på grund av det. Fått nya vänner och jag tycker så mycket bättre om mina nya. Har fallit för dumskallar och nu kommit underfund med att vara själv är bäst. Helt ärligt, att mysa sig ner i sin egna säng, helt själv, finns det nå bättre? Skulle inte tro det va

 

Vi har köpt hus och fått radhuset sålt, vi flyttar in 17 December. Har varit i Stockholm med fina vänner och upplevt det sjukaste någonsin, mina bästa killar, Axwell, Sebastian och Steve!

Fått långt hår och tagit upp träningen igen. Känns helt enkelt som att livet rullar på rätt okej.
Fruktansvärt skönt att börja träna igen och komma igång med skolan och att även flytta från radhushålan. 
Helgen planerad och den spenderas med min finaste tjej, Hannapanna. Som jag tycker om henne!

Sen är det bara fullt upp fram till inflyttningsdatumet, mitt rum är nerpackat i lådor redan och jag längtar som en dåre. Julkalendern är igång och även ett paket varje dag fram till jul. Man mår så att säga.