Nu börjar klockan närma sig tio, har fixat klart det jag ska ha imorgon. Nu ska jag bara tigga mig till min fina systers premium.. ska gå och tvätta mig och sedan blir det bigbrother och sedan sova för jag har ingen sötnos att smsa med nu.. Imorgon ska jag på klarsynt också, klockan fyra. Ska kolla så att mina linser fungerar som dom ska. Sen ska jag också plugga till svenskaredovisningen jag har om homofobi, önska mig lycka till. Lär behöva det!

Inskaffade mig nya skor idag, men även en ny mascara och nagellack.
Till dom nya skorna får min syster underbara kavaj pryda mig när jag går ut på bodens alla gator.
Nu slår jag igen underbar musik och försöka dra i mig nå käk sen drar jag ut och fixar saker till en heldag ute imorgon. Tagga eller!

Lite av dagens Elin men även en stolt Elin. Tror nog jag klarade matteprovet rätt så bra, eller bra och bra. Det får man väl hoppas på, men jag skrev på alla uppgifter för första gången, inte ett enda frågetecken. Är stolt. Sitter nu i sängen och planerar lite till imorgon, ska nämligen ha friluftsdag på pimpeltävling så jag och Josefin laddar upp med gotta och läsk & musik. Blir perfekt!

Nu kryper jag ner i sänger och säger hejdå till en snygg!

Trött chey som spårar med att kväva sig själv i sin älskade onepiece som hon lever i.
Taggar till imorgon, blir att dra till Fanny och ha det grymt. 
Ska till Josse och bestämma kläder och det, nåja.
Plugga matte nu sedan sova.

11 September = World Trade Center Crash
11 Januari = Jordbävning i Haiti
11 Mars = Jordbävning i Japan

12/21/2012 = Jordensundergång --> 1+2+2+1+2+0+1+2=11

Jag gissar på att Fanny får hyperanfall just nu ;)

Som tur är kommer Makkeboiii och livar upp mitt humör.
Ska äntligen vara med honom på måndag, fasen så länge sen det var!
Och jag förväntar ett grattis för vi har nämligen gift oss! <33<<3<333<33<3<3<3<3
Rätt åt dig Vennizzz, du var otrogen.. skyll dig själv <<33<3<3<3< PUSS!

Funderar på denna underbara hårfärg, men frågan är om man vågar?
Det går ju att färga tillbaka om det blir helt bort åt skogen.

Tänker inte babbla upp allt jag gjort under den tiden jag varit borta från bloggen så nämner lite.
Mamma har varit hemma ett tag nu, fått en onepiece, och borde ha pluggat matte och svenska och hk. Hehe, känner mig rätt så duktig.. Vill verkligen bara hänga mig och få slippa skolan. Vi har praoat denna veckan, jag har varit på dagis vilket jag smälter för. Gud så söta alla ungar var!

Nåja, idag. Fredag, alltså sista prao dagen verkligen hjärtekrossande att lämna dom.. Vi fick sluta vid lunch iaf så vi gick hem till Josse och fixade oss lunch och degade framför tv:n. Sen kom bror och hämtade mig och vi for in till stan och gick runt där. Han fyndade på mind the bag och gud så snygga kläder min bror har.. tur att han har pengar så man får peka på det han ska ha. Kom precis hem efter stan med honom då och fick med mig en cola. Ska nu ta och göra mig lite mat och invänta mamma och pappa som är på sjukhuset just nu. Nej nu är jag hungrig så ska gå!

Tack älskade sötaste mamma!

Vilka bloggar läser du?
- Jag läser alla möjliga bloggar, omöjligt för mig att rabbla upp alla men några har du i min meny lite längre ner på sidan.

 

 

 

Vart skulle du vilja bo?

- Atlanta är min dröm, så helt klart där!

 

 

Vet du vad du ska välja till gymnasiet?

- Jag vet faktiskt inte, jag älskar att fota men jag älskar även att skriva och sånt. 
Det kommer bli rätt så svårt för det är mycket jag vill.

 

Har du några syskon?

- Ja det har jag! 
En storasyster som heter Jessica och en storebror som heter Andreas.

 

 

Har du någon favoriträtt?

- Japp! Farmors fisksoppa och mammas lasange.

 

Vad har du för kamera och vad för tillbehör till den?

- Jag har en Nikon D5000, ett sigma teleobjektiv och ett allround.
Fjärrutlösare, stativ.

 

 

Har du någonsin mjukisar på dig?

- Ja det har jag, hemma. Skulle aldrig komma på tanken att lämna huset med mjukisar. Aldrig!

 

 

Vad tycker du om dom dära one piece?

- Jag älskar dom, och vill ha en så himla mycket!

 

 

 

Vad har du för photoshop?

- Jag har photoshop cs5!


Vad tycker du om big brother?

- Tycker det är lite tillgjort och töntigt men det är så grymt roligt att titta på ändå.


Vilket är ditt favoritplagg i din garderob?

- Jag måste nog säga Josefins svarta skjorta som tyvärr inte är min då..

 

Vilka bloggar läser du dagligen?

- Har ju svarat på det tidigare så scrolla uppåt!

 

 

Ska du byta från tyska till engelska till hösten?

- Ja det ska jag!!

 

 

Hur gör du för att få så många läsare?

- Du jag vet helt ärligt inte, det ökade med 100 om dagen där ett tag och helt plötsligt var det uppe i nästan 800(!!!) jag vet det är sjukt. Jag har ingen aning, jag skriver om saker som jag tror folk gillar och lägger ut bilder och så att bloggen ska bli rolig! Jag tänker på vad ni vill se helt enkelt!

 

 

Vad använder du för smink?

- Jag vet inte vad allt heter för det är så olika, men jag använder coverstick, concealer, puder, rouge, svartögon skugga och mascara!

 

 

Vad ska du gå på gymnasiet, och vad vill du hålla på med efter det?

- Jag vet inte än.. foto eller journalistik.. 

 

 

Vad lyssnar du på förutom Justin Bieber?

- Hahaha.. du jag lyssnar faktiskt inte på honom längre förutom en låt som jag aldrig tröttnar på. Men kolla min playlist här ----> klick

 

 

Om du fick välja mellan 10.000 kronor rätt in på kontot! ELLER, träffa Justin Bieber!

- Du lilla Elin.... kluring hära. Jag tar pengarna för med pengarna har jag ett alternativ, jag kan uppfylla min livsdröm och se Justins konsert. Men att träffa honom är ju ändå oslagbart, så måste nog gå med det. Träffa Justin Bieber!

 

 

 

Jaha, nu börjar lovet lida mot sitt slut. Känns förjävligt, orkar inte skolan. Sitter just nu med mammas kofta som jag har fått låna, åh vad mysig och fin den var. Ny favorit i garderoben, som dock inte ens är min, haha. Sitter och väntar på att tiden ska börja gå så far vi ut med hundarna och sen drar vi och hämtar upp syster och så ska vi köpa nå som jag och Jessica ska göra ikväll, vi ska laga middag.. blir nog bra. Med godsallad och det, och lördagsmys med mamma. Mer än helt ok om jag säger så, nej nu ska jag kolla igenom alla frågor jag har fått och se om jag avslutar frågestunden ikväll. Beror på om jag har något att göra eller inte.

Kom igen nu! Fråga på!

Funderar och funderar, snälla sommar kom nu!

Hej du fegis som inte vågar skriva namn.
Helt äcklig fråga det här är, tror du allvarligt att min mamma ligger på sjukan för att hon är förkyld. Om det ändå vore så. Tyckte inte heller den glada skrattande gubben passade in där. Men, hur ska du veta? Egentligen. Så, en sista gång kör jag denna helvetes förklaring så jag slipper sånna här kommentarer i fortsättningen. 

---

Sedan 3 år tillbaka har min familj levt i detta helvete cancer skapar. Jag kan inte ens försöka mig på att beskriva vilken fruktansvärd skräck och ångest det är. Jag trodde att innan min mamma blev sjuk att alla sjukdomar gick att bota, men nu vet jag att cancer inte alltid går att bota. Den där första gången mamma fick bröstcancer så fattade jag inte grejen med det hela, det var mer som att, okej hon är sjuk. Ingen big deal det går över. Jag var inte insatt i det eftersom jag inte upplevt eller förstått vad cancer innebar. Så den där första gången kommer jag inte alls ihåg något mycket av, för mig var allt normal. Jag kan inte ens föreställa mig vilket helvete det måste ha varit för mamma. Alla mina kompisar var helt krossade av detta och ville trösta mig och fråga hur jag mådde, jag bara skrattade och låtsades som ingenting. Jag fattade inte då i mina dryga 11 år att cancer dödar.

Dagen före midsommar 2007 så kände min mamma ett knöl i hennes bröst, hon förstod att något inte stod rätt till. Det var långhelg och mamma bestämde sig för att vänta till kommande måndag innan hon skulle besöka en läkare. Hon kom till vårdcentralen och där ville man avvakta för att se eventuell förändring innan mammografi skulle bli nödvändigt eftersom det kanske bara kunde vara en cysta. Men mamma bad om en remiss och fick fara till Sunderby Sjukhus på fredagen samma vecka. 

Mamma var bara 40 år. En eftermiddag diagnostiserades hon med den befarade kvinnosjukdomen bröstcancer, hon fick tid för operation bara nio dagar senare. Efter operationen väntade både cellgiftsbehandling och strålning. (Mamma var med i Boden Guiden i Oktober 2008 och berättade om hennes cancer, så jag har tagit lite text därifrån) 
Under strålbehandlingen i Umeå satt Maria ned i väntrummet innan det var hennes tur. Under dem stunden han hon reflektera mycket över sin egen situation. "Jag såg barn i alla åldrar som var utan hår, svullna av cortison och en del hade stora ärr i skalle. Min bröstcancer kändes som ingenting jämfört med att barn drabbas. Där och då kom jag underfund med att: Det finns alltid de som har det värre.

Mamma har alltid sedan dess sagt så, det finns alltid de som har det värre. Mamma tänker alltid på att alla andra ska må bra och sätter dom i första hand och inte sig själv. Visst, nog är det bra. Men ibland måste man tänka på sig själv och sätta sig in i den situation man lever i. 

Mammas cancer tog extra hårt på min stora syster Jessica. Dom var varandra närmast och påverkades av varje steg, framgång och motgång. Jag kan nog inte riktigt sätta mig i samma situation som mamma lever i, men tanken på att leva med en mamma som har cancer är helt jävla äckligt jobbigt så jag kan ju förstå vad hon går igenom. Jag förstår att hon förlorade en del av sig själv, tappade hår och naglar. Det var en hemskt period när hon fick cancer så slutade bekanta hälsa och ta kontakt för man kanske inte vågade fråga hur det stod till. Många gick igenom min pappa istället för att fråga mamma, mamma sa att hon hade aldrig något emot att berätta. 
Jag tycker sånt bara är löjligt, hur man kan bara slänga iväg en person när en får cancer. Det var då som hon behövde allt stöd hon kunde få..någonsin.

Jag kommer ihåg en speciell stund, kommer då aldrig glömma den. Det var när mamma var på strålning i Umeå, jag var där över sportlovet. Den 29 februari 2008 låg jag i soffan på sjukhus hotellet och mamma i sängen, hon låg och smsade med pappa och då uttalades orden "Vill du gifta dig med mig?" Ja, var såklart svaret. Jag vet dock inte vem som frågade vem.. det är en evig fråga. Den åttonde februari 2008, alltså, 080808 så höll bröllop till på farmors lägenhetsgård på Befälsvägen. Några dagar efter, den 15/8 så for vi iväg på en Turiket resa för avslappning efter alla behandlingar och motgångar men även en bröllopsresa för mamma och pappa. Jag, mamma och pappa satte oss på planet med min kusin Isak, faster Åsa och hennes man Lars för att åka mot värmen. Solen hettade så mycket att man knappt kunde gå i sanden utan att bränna sig, fruktansvärt och underbart på samma gång.

Detta fick mig att bryta ut i tårar alldelens nyss.. jag sitter med Boden Guiden där mamma var med i. Lägger ut en bild, kan ni inte läsa så är det erat problem.

Den sista tiden under 2008 han man må bra, man han tänka att nu är allt bra. Allt är bra nu. Allt är bra. Tills dagen då man slogs ner till marken igen. Jag och mamma satt i bilen, Januari 2009. Pappa var ute med hundarna på Fira Emilia parkeringen, mamma sänkte radion. Hon sa tyst, Elin. Jag har cancer igen.
Hon hade fått reda på det innan julen 2008 men hade inte velat berätta det till mig för hon ville inte förstöra min jul. Mitt svar blev okej. Jag vet inte vad jag tänkte med. Ens mamma vill ha en hjälpande hand, en tröstande kram, en puss på pannan och höra ens dotter säga att allt ska bli bra. Det är lätt att tänka, det är lätt att bara skita i det. 

Nu förstod jag att detta helvete var tillbaka. Men nu räckte det med strålning (tror jag, kommer ärligt talat inte ihåg) Cancern försvann, mamma fick behålla håret och det var den bästa sommaren någonsin för min mamma var frisk nog att kunna leva livet. Tiden gick och gick tills den förbannade cancern kom och slog ner oss till botten igen. Hösten 2009, det är cancern hon har idag. Jag känner mig inte så delaktig denna gång, jag vill bara blunda och låtsas som att allt är bra. Jag tror att allt är bra.

Kan ju säga nu rätt ut att det är inte bra just nu. Det är totalt skit. Hela allt.
Mamma mår inte bra och har inte gjort det dom senaste månaderna, har legat med tumörfeber i flera veckor (månader). Har inte orkat med någonting. Cancern är inte invändig, den är utanpå kroppen, som bölder. Som då såklart skaver och blöder så hon får vara helt inlindad i bandage. Hela överkroppen och hela allt. Jag måste öppna ögonen och inse det värsta, hon har inte länge kvar. Men på den tiden ska jag ta vara på. Jag kan inte låtsas att allt är bra, det är allvar nu.

Jag skriver personligare än jag vill. Mer personligt än jag själv orkar. Men jag måste skriva. Måste dela med mig av smärtan. För ibland blir den bara för överväldigande. Ibland vet jag inte hur jag ska orka leva med döden och sjukdom ständigt närvarande. Det känns som att alla har cancer. Ally dog i cancer, farmor har cancer. Farfar är väl inte på topp heller och inte morfar heller. Och värst av allt, min mamma har cancer. 
Att gå igenom en del av sin ungdomstid med först bekanta, släktingar och vänner som är sjuka och sedan en mamma sjuk i cancer sätter sina spår. Jag orkar inte göra allt det som andra i min ålder gör. Jag är inte längre samma naiva unga människa som jag en gång var. Jag har vuxit upp fort. Känner mig 100 år äldre än mina vänner. Jag har blivit både allvarligare och tystare. Ledsnare och tröttare.

Men allt är inte bara mörker. När man inte vet hur många dagar det finns kvar så värdesätter man dom mer. En dag när mamma inte "är-så-jätte-trött" är en bra dag. En god dag. En dag för hopp. Saker som förut gjorde mig förkrossad berör mig inte längre. Jag har insett att det inte finns någon tid att slösa. Det gäller att älska här och nu. Min mamma har cancer. Allt har blivit satt på perspektiv, livet och döden, så nära varandra.

Tårar. De rinner oavsett man vill eller inte. Men tron på att de lindrar ångesten och sorgen gör att jag låter dom rinna. Vad spelar det för roll?  Min mamma har cancer. En mening som fastnat i mitt huvud och återupprepas om och om igen.

Hela familjen  har drabbats av en hinna av sorg, känsla av maktlöshet och en ilska mot sjukvården som kunnat förhindra denna äckliga sjukdom. En tumör som växt sig så stor på min mammas kropp och hotar att ta livet av henne.

Med dessa ord avslutar jag denna gången för att samla ihop mig och att ni nu förstår hur jag har det och min mamma innan ni kommer med störda meningslösa kommentarer.  Klart att livet måste gå vidare, det stannar inte bara upp. Men så går mina tankar just nu. kan inte hindra dom. Stoppar undan alla känslor, slår på autopiloten och ler lite grann när jag möter världen på riktigt men på kvällen när ljuset är släckt. Det är då den kommer, den eviga smärtan som började 2007 och kommer aldrig någonsin ta slut. Aldrig. 

Jag hatar mig själv för att jag aldrig funnits där för mamma, aldrig tagit mig initiativ att fråga hur hon mår och krama henne och säga att allt är bra. Att säga jag älskar dig, jag säger det för sällan. Min mamma behöver all kärlek hon kan få nu av sina barn. Men även min pappa, och släktingar. Vad som än händer, vad som än sägs. Min kärlek till min mamma är viktigare än någonting annat, jag älskar dig mamma. Förevigt, föralltid ♥

 

Men som sagt, ska inte säga något.
Det finns alltid någon som har det värre.

Men om någon har det värre än det här, ja då skulle jag kunna göra vad som helst för den människan. Jag hatar det här. Jag vill inte att mamma ska känna att hon förstör, det gör hon inte. Hon är min mamma, och jag är evigt tacksam för det. Ingen kan ta min mammas plats, hon är min ögonsten. Mitt allt. Mitt liv. Min själ. Mitt hjärta.

Härligt väder ute, men blåser väldigt mycket. Är sugen på att träna nu, så ska ta och fixa det. Jag är även sugen på lite vår/sommar kläder, fixade ihop en lista på 2000 kronor. Inte farligt för så mycket saker, nåja. Nu ska jag fixa Vendelas blogg.