Ska jag försöka mig på att förstå att du inte komma tillbaka? Att jag aldrig kommer få pussa på din mjuka varma kind, känna din mysiga lukt när man kramar dig? Att jag aldrig någonsin kommer få prata med dig.
Visa mina nyinköpta kläder för? Berätta om det där som besvärar mig?
Ska jag smälta att du aldrig kommer läsa min blogg och sedan skicka iväg ett sms till mig och berätta för mig hur fint jag skrev. Aldrig kommer det komma ett sms med din namn som avsändare.
Jag mår mig inte att radera till nummer, aldrig en chans i världen.

Det kommer inga tårar mer, jag orkar inte tänka. Jag tänker bara på att komma tillbaka till skolan och inte kan fokusera på någonting än dig. Att jag aldrig mer kommer få krama dig. Du förstååår inte hur mycket jag behöver dig just nu mamma, JAG BEHÖVER DIG.
Hur ska jag kunna leva hela livet utan min mamma?
Det får inte hända, det kan inte vara sant.
Mamma snälla, ring mig och säg att du är okej och att du kommer hem snart.

Snälla Gud, gör så att mamma är på strålning i Umeå och inte har passerat porten där uppe i ingenstans.
Snälla, jag ber dig.