Godmorgon på er!
Sitter just nu och ser på Jims värld som förövrigt var mammas favoritprogram som hon alltid satt och kikade på när jag kom hem från skolan.. 
Men i alla fall, har varit ut med hundarna en sväng och nu har jag hoppat i sovkläderna igen. Älskar sommarlov när man inte gör annat än att sitta inne i soffan. Haha, det kanske bara är jag?
Men idag tänkte jag ta och tömma minneskorten och ladda kameran så ni får lite nya bilder, det är ju midsommar imorgon? Eller är jag helt fel ute?.. Nej nu känner jag att jag ska gå och sminka mig och ta på mig kläder så där lagom tills pappa kommer hem.

bättre sent än aldrig?

slutade så här

Onsdag idag, det vill säga att det var idag vi var och kikade på huset i Bredåker!
Fick inte så mycket sömn eftersom jag satt och pratade med Kalle och Vendela hela natten, mycket trevligt.
Om huset då, det var väldigt fint och vi är intresserade kan man säga, vi får bara vänta och se vad som händer. Annars då igår, Viktor var här igår ett tag, ja då vet ni det!

Nu sitter jag och pratar med Kalle, eeller han försvann... så jag myser med puppan och morre istället och pratar med Moa som kanske ska vara med oss på midsommar, wiieee! Blev jätteglad när jag fick höra det!
Bara Moa vågar så....... känner hatet här Mois...

Sitter just nu och pratar med Kalle, han är verkligen underbar. Speciellt eftersom han läser min blogg, nej men han får mig verkligen på bättre humör. Hoppas du vet det Kallis!

Är det någonting ni undrar över, vad som helst. Släpp bara in en kommentar så svarar jag på det.
Tänkte dra ihop lite sånt nu för jag är väldigt dålig på att acceptera och svara på kommentarer, glömmer helt bort det. Så fråga på nu så tar jag någon dag här framöver och svarar på kanske just din fråga!

Vad ska jag börja med?
Jag älskar att bo vid bränna. Man ser allt från Lotus till Bränna då alltså, underbart. Och jävligt kul. Speciellt när man kan tjuvlyssna på dom som pratar, se alla som hänger på kvarnängen, se alla fulla ungdomar men även gubbar och kärringar som ramlar hit och dit. 
Älskar att bo där jag bor också för utsikten, fontänen och heeela bränna. Vem säger nej till det?
Problemet är bara det att nu när det bara är jag och pappa bilden så är en femma på över 7000 spänn lite för dyrt och stort. Så på onsdag drar vi på en husvisning i Bredåker, japp. Bredåker!
Om vi ni tänker oss att vi flyttar dit så kommer det vara svårt att släppa verkligheten med tanke på att vi har bott såhär centralt i tre år. Men sanningen är att jag är rätt less på stan. Mysigt som fan med att sitta som jag gör just nu i ett fönster och titta på solnedgången och uppgången som bländar en genom fontänen.
Kommer isf sakna att kunna sitta på nätterna och prata med mamma, kasta snöbollar på folk och bilar, hälla vatten på någon fjortis eller som Marcus och Vendela föredrar det, DOM SPOTTAR.
Kommer sakna små fjortisarna som tror dom är någonting när dom åker runt i epatraktorer. 
Nej men ett hus hade varit skönt som fan, att kunna koppla av och att kunna ligga ute och sola. Här kan man inte det för då ser hela boden en. Sakna att spana i grannar kan man ju lugnt säga det kan ju Vendela intyga, för det kommer hon också sakna!
Men ändå skönt att få starta upp ett nytt liv, här är det fullt av mamma, överallt, mamma mamma mamma. Okej det är skönt som fan men om man ska kunna gå vidare måste man börja någonstans.

Grattis till dig som klarade dig igenom detta och för du som inte orkade. Well, det är inte ofta jag skriver såhär ofta och mycket och långt. Det kan Moa intyga!! Hoppas jag har gjort iaf en männsika glad, och den männsikan vet vem hon är. Och med det kan jag passa på att säga att jag är glad att jag tagit upp kontakten med denna underbart fantastiska tjej igen. Så många minnen och så många skratt, har saknat henne grymt mycket kan jag säga. Nej nu ska jag inte skriva så mycket så jag börjar gråta. Hoppas du vet att du är speciell!

Gjorde lite små ändringar i bloggen. Tog bort menyn och lite nytt. Ni lägger väl märke till det om inte annat!
Pappa är just nu på travet och själv sitter man i soffan och myser med mina småpojkar och ser på one tree hill. Och en liten Kalle skrev nyss till mig att rix fm festivalen är imorgon(!?!?!) Helt insane, och Ulrik ska vara där!!! Fattar ni om jag är glad. Gud så glaaaaaaaaaad jag är, allvarligt. Ulrik Munther i Luleå, iiih.

Det här med att folk alltid frågar hur jag mår efter allt som hänt så kan jag säga med säker ton på rösten att livet rullar på. Alla ska vi dö. Bara en tidsfråga när. Jag kan tycka det är jävligt orättvist att just min mamma skulle dö. Men i slutändan så var det de enda som var viktigt, det var det som skulle hända. Min mammas liv var skapat så. Det är så det ska vara, allt tjaffs om Gud hit och dit och även om jag inte tror på att Gud skapade människan så kan man ändå inte låta bli att "försöka" tro på det. Om det nu var så tror jag inte man skapar ett liv som varar i si och så många år sen dör man. Nej jag tror på fullaste allvar att det finns någonting efter döden, man kan ju inte bara då sådär helt plötsligt och så pang bom är allt över. 

Jag har mina egna sätt på att försöka få mig må så bra som möjligt. Jag sörjer på mitt egna sätt. 
Jag vill inte acceptera att det var min mamma som dog den dära tisdagmorgonen den femte april, jag har svårt för att göra det. Jag känner som så att mamma kommer hem igen, vi träffas snart igen. Hon är bara borta på en lååång semester. Jag har klarat mig snart tre månader utan henne, men hur ska jag klara av ett helt liv utan henne? Helt ärligt. Även om jag vet att mamma är med mig så får jag för mig att, tänk om jag inbillar mig. 

Jag brukar sätta mig på ett bord som står precis vid vårat fönster med utsikt över bränna strand, där brukar jag sätta mig på nätterna med mammas gamla täcke, som fortfarande luktar mamma. Hennes fleecetröja och byxor. Jag öppnar fönstret, det är helt tyst, inte en bil och inte en männsika förutom jag i lägenheten. Jag pratar med henne, jag försöker förstå varenda litet tecken som visar att hon verkligen är där ute. 
För varje natt jag sätter mig vid fönstret så river jag en bit från en bild på mamma, med en text på baksidan. Ett brev. 
Jag river bara en liten ynka smula från den och pussar den och kastar ut den. För varje liten bit så ser jag ljuset lite mer men det kommer ta lång tid innan jag har hittat mig upp ur denna mörka mardröm. Ljuset kommer, men inte än, jag är bara inte redo. Inte riktigt än. 


Jag inte heller redo för att verkligen inse att jag måste skriva "var" min mamma var. Men tills vidare. 
Min mamma är den bästa mamman någonsin.
Jag älskar min mamma. 
Säger det igen.
Vila i frid, vi ses i nangiala.

Var uppe till fem igår kväll. Tiden flyger iväg när man väl klickar på playknappen till SATC. Tröttheten jag lidit av idag är då värd om man säger så. Ingenting speciellt har hänt idag så ingen idé att skriva om det. Om ni inte vill veta vad jag ätit, vilket jag tror är så ointressant det kan bli.