Din mamma..?
- Hon är död, ja.

Död. Vad är det för ord. Är det verkligen så jag beskriver min mamma nu. Död. Är min mamma död. Hur säger man? Min mamma gick bort. "Jaha dit till soffan" - Nej, bort till himlen. Hon är, död.
Meningen som har fastnat i mitt huvud och upprepas om och om igen. Är min mamma verkligen död.
Död. Vad är det för ord. Död. Kommer aldrig åter. Död. Vem fan kom på det värdelösa skitsnacket.

Mammor ska inte dö. Min mamma skulle inte dö. Jo det skulle hon. Men inte 50 år tidigare än vad hon borde.
Jag önskar att allt det här vore en dröm. Att bara nypa sig i armen och vakna ur en hemsk mardröm och kvar är min mamma. Kvar är 11 åriga jag, år 2007, påsk. Där mamma och pappa kommer hem från sjukhuset och berättar att det var inte cancer, det var en godartad cysta. 

 

Cancer. Vad är det för något? Död. Vad är det för något?
Det enda jag vet är att cancer dödar och döden dödar de som förlorat någon i cancer. Och att jag 16 år, upplevt för mycket av båda två. 
Att den här smärtan av saknad dödar mig. Varför ska man fortsätta leva, när man inte har någonting att leva för.
Kvinnan som gav mig livet är död. En del av mig är död. Borta. Föralltid.

Att mitt liv består av, saknad. Tårar. Skola. Sova. Tårar. Saknad. Smärta. Varför lever man? Till vilken nytta.
Den käraste delen av mig är borta. Den försvann som vinden. Lämnade mig kvar här med ärr och ett ilande hjärta. 
Död, vadfan är det.
Att få krama om min mamma. Att känna henne och se henne.
Det är min mamma, hon kan inte vara borta. Hon är inte död. Det är inte så det går till. MAMMOR DÖR INTE.

Den här smärtan jag har varenda dag orkar jag snart inte bara runt på längre. Jag trivs inte med den jag är idag. Jag trivs inte med någonting utan mamma. Att jag inte klarar av att kolla på bilder på henne utan att det ilar i hela kroppen. Klumpen i magen blir större för varje dag och jag vet inte vars jag ska ta vägen.
Jag mår så dåligt.

Nyårsafton. Då ska du och jag Hanna, min finaste vän. Bli så medvetslösa att vi ser min mamma. 
Vi ska ha så jävla kul för livet är meningslöst och det finns ingenting. Vem bryr sig.